Det jobbar en utlänning här

Man får onekligen mycket uppmärksamhet av att vara ensam västerlänning att jobba i en kombini. Tidigare i veckan var det två slipsnissar som läste på min namntag och diskuterade hurvida mitt namn var ryskt eller ukrainskt. Andra stannar upp och ser mycket roade ut när jag ropar dem välkomna eller ger mig ett extra brett leende när jag räcker över den färdigpackade varupåsen. Det känns annorlunda att alltid vara den som sticker ut, men hittills har det varit mest positiv respons. Idag var det ytterligare två förfriskade slipsnissar som blev tagna av att jag stod bakom kassan. Helt plötsligt utbrast dem: ”nämen, det jobbar en utlänning här. Häftigt!”.

Gillar din arbetsgivare också smileys? Σ(ﾟ□ﾟﾉ)ﾉ

Det är väl ingen som missat att japaner överanvänder smileys. Tydligen är det helt okej även i jobbanonser. Den här smileyn ska antagligen säga något i stil ”ah mah gadd, man får ha vilken frisyr/hårfärg man vill och man får ha fixade naglaaaar”.

 Passar det in på arbetsförmedlingens hemsida tycker ni?

Vad tjock du har blivit!

Det här med kulturkrockar är någonting som både kan vara underhållande och jobbigt på samma gång. I västvärlden frågar vi inte gärna varandra om vikten, det anses inte direkt fint. Inte heller ska man, om man har någon heder, påpeka hur tjock någon är utan en bra anledning. Detta gäller kanske främst tjejer men definitivt killar också (eller hur?). Döm då av min förvåning chocken jag fick när min lärare rätt ut inför klassen utbrister ”men hörrö [pojknamn] har du tränat något på sista tiden?” Svaret är något tvekande men ja, jo det har han väl gjort, han promenerar ju en del. Varpå på våran lärare skrattar och säger ”men det är inte träning, du har blivit ganska tjock ju. Hur mycket har du gått upp egentligen?”. Nu har killen gått upp tjugo kilo, men jag har ändå lite svårt att se att en svensk lärare skulle säga samma sak till en elev.

När det just hänt avskrev jag hela tjockisincidenten som min alienforskande lärares speciella personlighet, men redan dagen efter började en annan lärare prata lika frispråkigt om våra vikter. Slutligen föll lotten såklart på vår lilla tjockis som erkände att han gått upp så mycket som tjugo kilo. När läraren hör detta spärrar hon upp ögonen och låter hakan dimpa i marken. ”Men herregud,” säger hon, ”tänk dig att en rissäck väger fem kilo, det är ju fyra såna rissäckar du går och bär på. Du borde motionera mer!”.

På tal om något helt annat, ber om ursäkt för att bilderna på bloggen fått spatt. Har ingen aning om vad det beror på. Tillämpar aktiv passivitet och gör mitt yttersta för att göra så lite som möjligt åt problemet och hoppas på att det löser sig själv. Håll till godo. Ibland hjälper det att uppdatera sidan.