Kategoriarkiv: Vardagligt

Fami chickin Johanna

Jag har ett stammishak. En FamilyMart påväg hem från jobbet, i närheten av vår lägenhet. Efter varje skift går jag förbi där för att köpa middag till mig och FamilyMarts egen friterade kyckling (fami chickin) till Chin (och ibland mig själv). Hela grejen har blivit så rolig för de som jobbar där att vi alltid pratar om fami chickin när jag kommer dit. Idag när jag kom ropade han som nästan alltid tar emot mig i kassan att det skulle vara ett lass kyckling klart om tre minuter. De hade dessutom noterat att jag inte kommit och köpt deras nyfriterade kyckling i måndags och diskuterade just innan hurvida jag skulle komma idag eller inte. Jag tror jag köper för mycket fami chickin!

Annonser

Valsöndag

När man vaknar tidigt är det trevligt att bara lulla runt i närområdet. Det finns små parker överallt så det kan blir ganska mysigt om man vill.

IMG_0049.JPGVid Shin-Otsuka station

IMG_0050.JPGVarning för myggor efter att Dengufeber upptäckts i Tokyo

IMG_0052.JPGMen det har väl inte hindrat någon från att njuta av morgonsolen 🙂

Sex saker min vistelse i Japan lärt mig

För att fira mina snart två år i Japan tänkte jag dela med mig av sex saker jag har lärt mig under dessa två år. Visst det kanske inte är något för löpsedlarna men listan är 100% ärlig och tagen från min vardag.

Det går att äta ris till frukost, lunch och middag utan att tröttna. Tricket är att använda riskokaren för att få grymt bra ris varje gång. Sedan kombinerar man detta med en god soppa (som gärna får hällas på riset om man heter Chin och Johanna) och en bra ”sidorätt” (en svensk skulle kanske kalla det för huvudrollen i en måltid), exempelvis kött, fisk eller tofu.

Att vara bra på Tetris är guldvärt. Vill man bo centralt har man inte så mycket annat val än att vara platseffektiv. Man kan exempelvis använda tvättmaskinen som matlagningsbänk. Eller använda klädkrokar till att hänga köksredskap i.

IMG_0007

Rengöringsmedel är oftast helt onödiga. När jag kom till japan testade jag diverse olika rengöringsmedel för att hitta något jag trivdes med. Till min förvåning fanns ingen motsvarighet till exempelvis Ajax, som får hela huset att lukta städfirma. De flesta rengöringsmedlen jag testade bestod i princip av färgämnen och vatten. Till slut gav jag helt enkelt upp och började använda diskmedel och specialtorkdukar som mekaniskt rengör olika ytor. Det bästa är att dessa kan köpas för ca 7kr styck (även mikrofiberdukar) på de flesta 100-yens shopparna.

Det är svårt men fantastiskt lärorikt att blanda kulturer. Det är klart att kulturkrockarna är många, men trots det är fördelarna ännu fler. Till slut hittar man sitt eget sätt att både respektera den japanska kulturen och sätta sin egen prägel på den. För som utländsk förväntas man inte riktigt bete sig som en japan. På hemmafronten har vår kulturella mix lett till både spännande språkväxling och kulinariskt nyskapande (tacogyoza någon?). Dessutom fungerar Chin som en välbehövlig motpol till all västorienterad debatt jag dränks i varje dag på Temple University.

Kultur kan verkligen inte värderas, bara diskuteras. Att utifrån svensk standard kalla Kineser smutsiga eller Mexikaner lata är bara att vältra sig i sin egen ignorans. Alla olika kulturer har olika sätt att se på saker och uppfattar exempelvis hygien på olika sätt. Japaner skulle kunna anse att vi är smutsiga som inte rengör oss innan vi kliver i badet, men samtidigt ser vi badandet som ett sätt att göra oss rena och delar inte gärna badvatten med andra. Det går alltså inte att säga att svenskar är smutsigare än japaner för att vi avslutar badet med tvagning medan japanerna utför det innan de hoppar i baljan. Vi kan med andra ord inte värdera andra kulturer genom specifika detaljer utifrån vårt eget synsätt på saker och ting utan allting måste sättas i relation till den specifika kulturens egna sätt att värdera.

Min syn på svenskar har förändrats. Svenskarna anses ibland vara ett relativt ödmjukt folk. Man ska inte tro att man är något och så vidare. Men jämfört med länderna här i öst måste jag erkänna att svenskar är extremt skrytsamma a sig. Jag själv är inget undantag! Jag gillar att känna mig bra på något och tar gärna chansen att prata om ett bra betyg eller ett bra omdöme. Dessutom har jag verkligen förstått vad som menas när någon säger att svenskar är kyliga och tillbakadragna, men det där hör ihop med föregående punkt så tro inte att jag inte tycker svenskar är hemska för det. Jag är själv kylig och trist av samma anledning. Sedan får Sverige beröm (av folk på jobbet och i skolan) för sin jämställdhet, utbildningsnivå (de har väl inte läst senaste pisarapporten 😉 ) och välfärd. En del målar upp Sverige som en rättvist och rikt land med hög levnadsstandard och små sociala klyftor. Inifrån sett finns naturligtvis mycket kvar att göra, men det är skönt att veta att Sverige ändå kommit en bit på väg i dessa frågor. Och du som läser detta, gör Sverige en tjänst genom att rösta i riksdagsvalet i höst!!)

Inväntar värmeböljan

Efter en lååång ledighet, massa kanjiplugg och en del jobb är det äntligen tillbaka till skolbänken imorgon. Det börjar med Politics of Identities in America och Visual Anthropology of Modern Japan. Jag hoppas att den senare kursen ska ge lite bränsle åt den här bloggen även om tiden till bloggande drastiskt kommer att sjunka (insåg jag när jag läst igenom den 30-sidiga kursbeskrivningen).

Den sista dagen på lovet spenderades i alla fall i Ikebukuro där jag sista-minuen shoppade sommarplagg. Nu när jag äger fler klänningar, kjolar och kortbyxor än jag någonsin gjort i hela mitt liv så säger jag bara: ”kom igen då sommarn, gassa på lite hårdare”. Kanske borde jag investerat i ett par gummistövlar istället. Men nej, jag vill helst glömma att hela juni är en enda lång regnmånad. Tar på mig mina klänningar och låssas som att det inte regnar istället.

wpid-1400982136659.jpgKlädkedjan GU ger en enkel påminnelse om hur man överlever: all you need is icecream.

Allt är som det ska igen

Idag var det en trött Chin som stapplade in genom lägenhetsdörren efter en halv dags resande och en trubulent flygfärd genom den inte så vältajmade vårstormen. Fram kom han i alla fall och resväskan, ja den var fullpackad i presenter och souvenirer från hans hemstad Nantong. En lokal typ av sött risvin, kinesiska kex, plommon och annat gott. Svärmor hade skickat med en bunt färgglada strumpor (som hon visste jag behövde), svärfar skickade med en otroligt god jujubahonung som passar superbra till både mitt vanliga japanska gröna te och Pu-erh teet Chin köpte med sig. Lilla julafton idag med andra ord.

Image

Image

Det jobbar en utlänning här

Man får onekligen mycket uppmärksamhet av att vara ensam västerlänning att jobba i en kombini. Tidigare i veckan var det två slipsnissar som läste på min namntag och diskuterade hurvida mitt namn var ryskt eller ukrainskt. Andra stannar upp och ser mycket roade ut när jag ropar dem välkomna eller ger mig ett extra brett leende när jag räcker över den färdigpackade varupåsen. Det känns annorlunda att alltid vara den som sticker ut, men hittills har det varit mest positiv respons. Idag var det ytterligare två förfriskade slipsnissar som blev tagna av att jag stod bakom kassan. Helt plötsligt utbrast dem: ”nämen, det jobbar en utlänning här. Häftigt!”.

Nya lägenheten

För inte så länge sedan fixade vi internet via Bic Camera i Ikebukuro och fick 50 000 yen i värdecheckar som tack. Egentligen hade vi tänkt att köpa en bäddmadrass till den nya sängen men när jag hittade en canonkamera jag ville ha så tyckte både Chin och jag att det var mycket roligare att köpa. Så varsågoda, äntligen lite bilder från det nya stället!

IMG_0007Vårat hus är ett typiskt japanskt lägenhetshus.

IMG_0001I en del av stan som är precis som vilken som helst. Det roliga är att trots att detta är mitt inne i stan så är det lugnare här än ute i förorten Hanakoganei (där vi bodde brevid vid en stor bilväg).

IMG_0014edSpel-/plugghörnan.