Tack så mycket, arigatou

Det är alltid lite komplicerat att jämföra Sverige och den svenska kulturen med Japan och japansk kultur. I Sverige ska vi inte tro att vi är något, vi ska helst komma med någon bra ursäkt när vi säger nej och vi ska inte slänga oss med stora ord eller skryta. I jämförelse med resten av Europa kanske skandinaver är ödmjuka men i jämförelse med Japan ligger vi mil efter. Jag tycker överlag att svenskar skryter ganska friskt (den här bloggen är inget undantag!), men det finns vissa skillnader mellan Japan och Sverige som gör att det helt enkelt inte går att översätta skryt och ödmjukhet rakt av. Tack och arigatou betyder exempelvis inte samma sak, trots att ordboken föreslår det. Det finns kulturella nyanser som gör det hela något mer komplicerat.

Vi börjar med japanerna, slavar under jantelagen. En komplimang får inte tackas för utan måste absolut besvaras med en nekande kommentar. Annars antyder det att man tror att man är överlägsen andra. Ungefär som att säga: ”ja, jag har ju en riktigt jäkla snygg kropp så det är väl inte så konstigt att alla kläder jag köper ser bra ut på mig, eller?”. Svarar man med ett tack anses det också som en förnekelse till att man skulle kunna vara snyggare, smartare, bättre o.s.v. Det antyder alltså att man redan är bäst.

Många svenskar blir glada över en komplimang men viftar gärna bort den med en nedlåtande kommentar om vad än det nu rör sig om (”nej inte är den här gamla trasan snygg på mig inte”). Eller så tillhör man den nya generationen som mer än gärna säger tack och sörplar i sig berömmet. Hur som helst kan man också säga tack för att validera det motparten sagt och visa att man uppskattar komplimangen, men utan att själv lägga in ett värderande i saken. I ett svenskt tack antyds inte att man på något vis skulle vara bättre än andra bara för att man en dag råkar ha en snygg tröja på sig.

Ni ser hur lätt det kan vara att bli missförstådd när man gör sitt bästa för att inte bli det. Mitt ”tack” kan vara ett sätt att slippa nedvärdera motpartens komplimang genom att börja argumentera emot huruvida en tröja ser bra ut på mig eller inte, men istället mottas det som skryt och överlägsenhet.

Annonser

Livestreaming

Skrev ett inlägg om att saker går på rutin och är vardagliga och tråkiga just nu. Då ringde pappa på QQ och vi tittade på när Hellner gick imål på stafetten. Världen blev just en vackrare plats. Image

Lite pixligt kanske, men hundra gånger bättre än ”we’re sorry but the content is not available in your area”.

Snöstorm

Det snöar inte ofta i Tokyo, men när det väl gör det är det med besked. Tjugo centimeter på en dag är inte dåligt. Jätteroligt tycker jag, mindre roligt tycker tycker Chin som förfryser tårna av sig genom att bara titta på snön genom fönstret.

IMG_0031
Såhär såg det ut på förmiddagen.

wpid-20140208_131651.jpgOch så här ser det ut när Chin ska gå ned för en snöig trappa. Snö är ett konstigt påhitt som inte går att lita på.
wpid-20140208_222948.jpgPåväg hem från jobbet igårkväll

IMG_0033Såhär såg det ut dagen efter (idag)

IMG_0039Det smälter fort när det inte är så kallt

Det jobbar en utlänning här

Man får onekligen mycket uppmärksamhet av att vara ensam västerlänning att jobba i en kombini. Tidigare i veckan var det två slipsnissar som läste på min namntag och diskuterade hurvida mitt namn var ryskt eller ukrainskt. Andra stannar upp och ser mycket roade ut när jag ropar dem välkomna eller ger mig ett extra brett leende när jag räcker över den färdigpackade varupåsen. Det känns annorlunda att alltid vara den som sticker ut, men hittills har det varit mest positiv respons. Idag var det ytterligare två förfriskade slipsnissar som blev tagna av att jag stod bakom kassan. Helt plötsligt utbrast dem: ”nämen, det jobbar en utlänning här. Häftigt!”.

Gyoza

En av mina favoriträtter är gyoza. Det är en slags degknytten fyllda med kött, grönsaker, skaldjur eller vad helst man önskar. I japan äter man ofta gyoza stekta som en sidorätt till exempelvis nudlar. I kina äter man gyoza (eller jiaozi som det heter där) kokta. Är man från Peking kan det hända att man föredrar att äta dem kokta men serverade utan kokspadet/soppan. Jag och Chin (som kommer från Nantong nära Shanghai) föredrar att äta dem i soppa smaksatt med lök, salt och ibland lite svart vinäger.

I torsdags spenderade vi kvällen hos våra kinesiska grannar för att fira det kinesiska nyåret. En perfekt chans att lära sig mer om kinesisk matlagning och jag passade naturligtvis på att be om lektioner i hur man gör handgjorda gyoza.

IMG_0016Inte så jäkla dåligt för att vara första gången på egen hand 😉