Förakta inte nybörjarjapanskan

Idag var jag och Therese från klassen i Shinjuku för lite shopping (vilket vi gjorde ihop senast vid nyår så det var ju verkligen dags!). Hela skoköpsprocessen var ganska enkel (när jag väl hittade ett par skor vill säga). Det var ett klockrent skolboksexempel och min motpart, skoförsäljaren, skötte sina repliker galant.

Är det någonting jag inte ångrar är det att jag pluggade rumpan av mig under nybörjarkurserna. Hade det inte varit för alla timmars grammatiknötande hade min japanska var helt och hållet oförståbar. Visst jag hade kunnat gå fram till försäljaren och rada upp ord som växthusgas, majoritetsprincip och handläggningsavgift, men det hade knappast hjälpt mig att få fram en storlek mindre skor. Så tack lilla Påsis för att du fick oss att plugga partiklar tills ögonen bödde!

image

Plötsligt händer det

Det är morgon. Vi är trötta. Vi missar bussen. Inget nytt, allt är som vanligt. Tåget är tre och en halv minut försenat. Står i mittgången på tåget och funderar över hurvida SL räknar halvminuter eller ej när det ofattbara händer. Kvinnan som sitter framför mig plockar lite med sin väska och reser sig plötsligt och kliver av tåget. Jag stirrar på det tomma sätet med hakan dinglandes någonstans vid nyckelbenen. Ingenting händer. Jag använder höger hand för att placera hakan i rätt läge igen innan jag harklar mig och ser mig omkring. Japanerna lägger ned sina röster och jag anser mig ha vunnit platsen i ett tyst artighetskrig. Jag undrar om det är så här det känns att vinna på lotto?

Varför använder japanerna munskydd?

När jag får frågan Varför bär japaner munskydd hela tiden? brukar oftast Är det på grund av att de är rädda för att bli sjuka? hänga med av bara farten. Jag vill inte påstå att detta är den största anledningen, men det finns många som hoppas att masken ska skydda från avgaser, bakterier, pollen och dylikt. Vissa masker saluförs till och med diagram och bilder på bakterier som effektivt studsar av munskydden.

Visst är japaner rädda om hälsan och visst vill de undvika att bli sjuka, men framför allt är det viktigt i den japanska kulturen är att inte orsaka skada eller obehag för någon annan. När tåget är två minuter försenat ber lokföraren om ursäkt. När tåget är tio minuter försenat ber han hemskt mycket om ursäkt för att tåget är förskräckligt mycket försenat. När en bil stannar vid ett övergångsställe springer man snabbt över. Att lägga väskan på ett ledigt säte på tåget eller bussen är det inte talan om. En japan vill inte vara ivägen. En japan passar in i det smidiga samhället utan att lägga krokben för någon annan. Av precis den anledningen kan man köpa masker i nästan varenda affär i japan. Vid minsta lilla förkylningssymptom utrustar man sig med ett storpack munskydd och hänger på sig ett så fort man ska ut i folkvimlet och brotta sig fram.

En annan historia är det i modedistriktet Shibuya och ungdomsnästet Harajuku. Där kan munskydden istället användas som trendiga accessoarer. I samband med Harajuku Fashion Walk läste jag en artikel om munskyddets betydelse för ungdomar. Det visade sig att det var många som använde sig av mask för att dölja ansiktsdrag de var mindre nöjda med.

image

Öl och räkningar

image

I det här smidiga landet kan man göra det mesta bara man hittar en 7-eleven. Exempelvis: kopiera/skriva ut, köpa batteridriven laddare till mobilen, ta ut pengar, köpa konsertbiljetter, printa foton, köpa CV-mallar, ladda på tre hundra (nåja) olika handkonsoller med pengar/poäng, köpa anti-rynkkräm, handla alkohol… ja listan är lång. Det smidigaste av allt är nog ändå att man kan betala sina räkningar i kassan. Under hela min vistelse har jag fått en enda räkning som inte kunnat betalas via en konbini (som 7-eleven och dylika butiker kallas här). Och det bästa av allt är att man ALDRIG NÅGONSIN behöver gå en omväg för att hitta en konbini, jag lovar att Tokyo är den konbini-tätaste staden på jorden. Smidigt. Alltid smidigt.

Dagens surampuanfall

På japanska heter det tydligen surampu, möjligen lånat från engelskans slump som betyder nedgång eller fall. Surampu beskriver på japanska tillståndet då man känner att man tappat all föregående kunskap i ett ämne och känner att man inte längre utvecklas. För tyvärr är det ju så, utveckligen går upp och ned och ibland har man svackor.

Dagens surampuanfall gick till såhär:

Jag: Ööh… hej
Telefonisten: Goddag, vad kan jag hjälpa dig med?
Jag: Jo, jag har fått ett konstigt papper… eller inte konstigt, men vi har fått ett papper med gaskostnaden på.
Telefonisten: Jag förstår. (Men det tvivlar jag starkt på att hon gjorde)
Jag: Men vi har inte fått ett sånt där… vad heter det… papper som säger: ”snälla betala för gasen”.

När man glömmer ord måste man vara kreativ. Det går inte alltid så bra men telefonisten förstod i alla fall att det var gasräkningen jag pratade om. Japan Railways kundservice i Kyoto var nog mer förundrade över vad jag försökte säga än Tokyoiten på gasföretaget. Men visst, hade någon kommit fram till mig och sagt ”jag vill ha det som är motsattsen till fritt säte” så hade inte jag heller förstått vad de försökte säga. Inte ens om jag visste att motsattsen till fritt säte var reserverad sittplats.