Kategoriarkiv: Kultur

Sommar och festivaler fortsättning

Jag skrev igår att sommaren är festivalernas tid i japan. Idag åkte vi till Itabashi och såg fler än 10 000 fyrverkeripjäser skjutas upp under en och en halv timme.

wpid-20140802_170737.jpgFolk hade förberett sittplatser flera timmar innan uppskjutet!

wpid-20140802_174102.jpgInnan området var fullt i människor.

De inledande pjäserna. Eftersom det ändå inte går att fånga hur magnifika de japanska fyrverkerishowerna är brydde jag mig inte om att filma mer än detta. Det måste helt enkelt upplevas. Den som ändå vill se längre klipp av japanska fyrverkerier kan kolla in inägget från Enoshima.

Sommar = festivaler

Augusti är lika med sommar och det är då alla riktigt somriga aktiviteter äger rum. Något det inte är brist på festivaler och fyrverkerier. Idag ramlade vi in på en dansfestival i Shinjukus Hanazono tempel. Precis som det brukar på festivaler  var det fullt med mat (grillad fisk, majskolvar, fylld ångkokt potatis, takoyaki m.m.) och små spelstånd. Dessutom klär sig många i Yukata, som liknar en kimono men är mycket tunnare och enklare. Väldigt vackert!

20140801_181430 Ingången till templet.

20140801_181714Innan det blivit trångt och mysigt.

20140801_192749_LLSMånga småtori innan lilla böneutrymmet. Dessa bågar (tori) ska hålla onda andar borta.

20140801_192809_LLS

20140801_193535_LLS Något slags segt godis med frukt i. Vann en extra pinne på ett kulspel.

Tanabata

Enligt legenden ska en flicka och en pojke träffats, blivit våldsamt kära i varandra och gift sig. Men eftersom äktenskapen gick ut över deras arbete tvingades de att skiljas åt. Flickan grät och var så ledsen att hennes pappa tillslut gav med sig och tillät brudparet att träffas varje år den sjunde dagen i den sjunde månaden. Eftersom stjänor och planeter skiljer flickan från pojken, får de hjälp av fåglar som bildar en bro så att de kan träffas.

Idag, den sjunde Juli firar Japan det de kallar Tanabata, den sjunde kvällen, för brudparet som inte kan ses. Seden ser olika ut i olika delar i landet men det är populärt att hänga papper med önskningar i bambuträd.


20140701_102139

Stjärndekorationer vid Korakuen station

1404277458244Önskningsträd

Sex saker min vistelse i Japan lärt mig

För att fira mina snart två år i Japan tänkte jag dela med mig av sex saker jag har lärt mig under dessa två år. Visst det kanske inte är något för löpsedlarna men listan är 100% ärlig och tagen från min vardag.

Det går att äta ris till frukost, lunch och middag utan att tröttna. Tricket är att använda riskokaren för att få grymt bra ris varje gång. Sedan kombinerar man detta med en god soppa (som gärna får hällas på riset om man heter Chin och Johanna) och en bra ”sidorätt” (en svensk skulle kanske kalla det för huvudrollen i en måltid), exempelvis kött, fisk eller tofu.

Att vara bra på Tetris är guldvärt. Vill man bo centralt har man inte så mycket annat val än att vara platseffektiv. Man kan exempelvis använda tvättmaskinen som matlagningsbänk. Eller använda klädkrokar till att hänga köksredskap i.

IMG_0007

Rengöringsmedel är oftast helt onödiga. När jag kom till japan testade jag diverse olika rengöringsmedel för att hitta något jag trivdes med. Till min förvåning fanns ingen motsvarighet till exempelvis Ajax, som får hela huset att lukta städfirma. De flesta rengöringsmedlen jag testade bestod i princip av färgämnen och vatten. Till slut gav jag helt enkelt upp och började använda diskmedel och specialtorkdukar som mekaniskt rengör olika ytor. Det bästa är att dessa kan köpas för ca 7kr styck (även mikrofiberdukar) på de flesta 100-yens shopparna.

Det är svårt men fantastiskt lärorikt att blanda kulturer. Det är klart att kulturkrockarna är många, men trots det är fördelarna ännu fler. Till slut hittar man sitt eget sätt att både respektera den japanska kulturen och sätta sin egen prägel på den. För som utländsk förväntas man inte riktigt bete sig som en japan. På hemmafronten har vår kulturella mix lett till både spännande språkväxling och kulinariskt nyskapande (tacogyoza någon?). Dessutom fungerar Chin som en välbehövlig motpol till all västorienterad debatt jag dränks i varje dag på Temple University.

Kultur kan verkligen inte värderas, bara diskuteras. Att utifrån svensk standard kalla Kineser smutsiga eller Mexikaner lata är bara att vältra sig i sin egen ignorans. Alla olika kulturer har olika sätt att se på saker och uppfattar exempelvis hygien på olika sätt. Japaner skulle kunna anse att vi är smutsiga som inte rengör oss innan vi kliver i badet, men samtidigt ser vi badandet som ett sätt att göra oss rena och delar inte gärna badvatten med andra. Det går alltså inte att säga att svenskar är smutsigare än japaner för att vi avslutar badet med tvagning medan japanerna utför det innan de hoppar i baljan. Vi kan med andra ord inte värdera andra kulturer genom specifika detaljer utifrån vårt eget synsätt på saker och ting utan allting måste sättas i relation till den specifika kulturens egna sätt att värdera.

Min syn på svenskar har förändrats. Svenskarna anses ibland vara ett relativt ödmjukt folk. Man ska inte tro att man är något och så vidare. Men jämfört med länderna här i öst måste jag erkänna att svenskar är extremt skrytsamma a sig. Jag själv är inget undantag! Jag gillar att känna mig bra på något och tar gärna chansen att prata om ett bra betyg eller ett bra omdöme. Dessutom har jag verkligen förstått vad som menas när någon säger att svenskar är kyliga och tillbakadragna, men det där hör ihop med föregående punkt så tro inte att jag inte tycker svenskar är hemska för det. Jag är själv kylig och trist av samma anledning. Sedan får Sverige beröm (av folk på jobbet och i skolan) för sin jämställdhet, utbildningsnivå (de har väl inte läst senaste pisarapporten 😉 ) och välfärd. En del målar upp Sverige som en rättvist och rikt land med hög levnadsstandard och små sociala klyftor. Inifrån sett finns naturligtvis mycket kvar att göra, men det är skönt att veta att Sverige ändå kommit en bit på väg i dessa frågor. Och du som läser detta, gör Sverige en tjänst genom att rösta i riksdagsvalet i höst!!)

Sakura, serious business

Ni som följer bloggen är säkert redan medvetna om att japaner är som galna i den årliga blomningen av körsbärsblommor (sakura). Någon gång i Mars börjar det ploppa upp varor dekorerade med sakura. Muggar, handdukar, mobilskal, paraplyer, smycken ja you name it. Sakurakulturen genomsyrar hela samhället och tycker man inte att det är nog att köpa kaffe i en sakuradekorerad termos kan man välja sakuralatte eller sakurafrappuchino. Japan går in i någon slags mani vid den här tiden på året och de annars så reserverade Tokyoiterna håller synligt varandras händer när de promenerar under de blommande sakuraträden och vissa vågar sig även på en kyss.

För att hålla sig uppdaterade på när man ska ut i parkerna och fira finns det detaljerade blommningsprognoser att följa. Enligt den nuvarande prognosen ska man kunna se blommande sakura från 25e Mars i Tokyoområdet och den andra April ska de vara i full blom.

Image

Tack så mycket, arigatou

Det är alltid lite komplicerat att jämföra Sverige och den svenska kulturen med Japan och japansk kultur. I Sverige ska vi inte tro att vi är något, vi ska helst komma med någon bra ursäkt när vi säger nej och vi ska inte slänga oss med stora ord eller skryta. I jämförelse med resten av Europa kanske skandinaver är ödmjuka men i jämförelse med Japan ligger vi mil efter. Jag tycker överlag att svenskar skryter ganska friskt (den här bloggen är inget undantag!), men det finns vissa skillnader mellan Japan och Sverige som gör att det helt enkelt inte går att översätta skryt och ödmjukhet rakt av. Tack och arigatou betyder exempelvis inte samma sak, trots att ordboken föreslår det. Det finns kulturella nyanser som gör det hela något mer komplicerat.

Vi börjar med japanerna, slavar under jantelagen. En komplimang får inte tackas för utan måste absolut besvaras med en nekande kommentar. Annars antyder det att man tror att man är överlägsen andra. Ungefär som att säga: ”ja, jag har ju en riktigt jäkla snygg kropp så det är väl inte så konstigt att alla kläder jag köper ser bra ut på mig, eller?”. Svarar man med ett tack anses det också som en förnekelse till att man skulle kunna vara snyggare, smartare, bättre o.s.v. Det antyder alltså att man redan är bäst.

Många svenskar blir glada över en komplimang men viftar gärna bort den med en nedlåtande kommentar om vad än det nu rör sig om (”nej inte är den här gamla trasan snygg på mig inte”). Eller så tillhör man den nya generationen som mer än gärna säger tack och sörplar i sig berömmet. Hur som helst kan man också säga tack för att validera det motparten sagt och visa att man uppskattar komplimangen, men utan att själv lägga in ett värderande i saken. I ett svenskt tack antyds inte att man på något vis skulle vara bättre än andra bara för att man en dag råkar ha en snygg tröja på sig.

Ni ser hur lätt det kan vara att bli missförstådd när man gör sitt bästa för att inte bli det. Mitt ”tack” kan vara ett sätt att slippa nedvärdera motpartens komplimang genom att börja argumentera emot huruvida en tröja ser bra ut på mig eller inte, men istället mottas det som skryt och överlägsenhet.

Det jobbar en utlänning här

Man får onekligen mycket uppmärksamhet av att vara ensam västerlänning att jobba i en kombini. Tidigare i veckan var det två slipsnissar som läste på min namntag och diskuterade hurvida mitt namn var ryskt eller ukrainskt. Andra stannar upp och ser mycket roade ut när jag ropar dem välkomna eller ger mig ett extra brett leende när jag räcker över den färdigpackade varupåsen. Det känns annorlunda att alltid vara den som sticker ut, men hittills har det varit mest positiv respons. Idag var det ytterligare två förfriskade slipsnissar som blev tagna av att jag stod bakom kassan. Helt plötsligt utbrast dem: ”nämen, det jobbar en utlänning här. Häftigt!”.