Gör allt för att skydda dig, tack

Den krassa sanningen i det japanska samhället: du får inte bli sjuk. Varken som timis eller fast anställd. Med en fast anställning kommer tyärr inga sjukdagar eller långa ledigheter, man får en eller max två veckors ledighet att ta ut per år. Det låter fint att man ändå får lite ledighet men oftast sparas den till ett tillfälle då man blir så sjuk att man inte orkar stå på benen eller riskerar att smitta medarbetare med någon svårt och smittsam sjukdom, exempelvis TBC.

Med tanke på att man inte får bli sjuk är det inte konstigt att japanerna älskar handsprit och ansiktsmask. Marknaden är enorm för olika typer av ansiktsmasker. Igår bad min chef mig att alltid ha på mig en mask när jag åker tåg för att inte drabbas av de fruktade ”virusen” (han syftar framför allt på influensavirus).

image

Den här masken är en av alla de som kan köpas i affärer runt om i hela Tokyo. Den ska tydligen minska bakterier och virus man andas in med 99%. Om det nu skulle ligga någon tvivelaktig studie bakom dessa siffror gissar jag på att det gäller för luft som faktisk passerar GENOM masken, vilket är omöjligt när den inte sluter tätt. Den enda fördelen jag kan se är att man kanske använder masken när man är smittad men inte vet om det än. MÖJLIGEN skulle det kunna minska spridningen av influensavirus (tillsammans med handtvätt och dylikt naturligtvis). Men å andra sidan, japanerna är lika drabbade av influensan som något annat folk så hur stor effekt har det haft?

Ps. Just masken på bilden är dessutom extra motståndskraftig mot läppstift.

Irashaimase

Alla som har varit i Japan vet vad jag pratar om. Irashaimase är frasen du blir överöst med så fort du kliver in i en affär. Helst ska den sägas många gånger om, utifall att. Frasen betyder välkommen och är den japanska servicens grundpelare. Den ska reflektera arbetarnas glädje på jobbet och få kunderna att känna: ”här vill jag köpa något”. Det roligaste och mest främmande när någon plötsligt ropar irashaimase och alla medarbetare hakar på och alla ropar välkommen en efter en.

Varför tar jag upp detta ämne helt plötsligt? Jo för idag var det jag som stod i ett hörn av en kombini och ropade irashaimase för allt vad tygen höll. Jag har nämligen påbörjat min träningsperiod för att få bli timanställd och innan dess måste jag ta mig igenom två pärmar med texter om service, vad kundens förväntningar är, vad som händer om en person i kedjan inte säger välkommen (eller tack kom gärna igen för den delen) eller inte är tillräckligt engagerad när man säger det och såvidare. Sådanna här saker tas upp i stor detalj.

Nu ska jag göra mitt bästa för att slutföra träningsperioden (betald tack och lov) och se till att kamma hem en timmisplats, men först SÖMN!

Hej på er

Tänka bara droppa några få rader här medan jag har några minuter över. Två veckor på Temple är avklarade och visst är det kämpigt med alla böcker och texter som löpande måste läsas (helst i en takt omöjlig även för en native speaker), men mest av allt är det roligt och otroligt intressant. Jag kan skriva skriva mer om allting senare, kanske i helgen. Vi har ännu inget internet och är inte så glad på ideen om att författa inlägg via mobilen (mer än små korta notiser).

Jag lever i alla fall och mår bra mitt i det akademiska kaoset.

Inget nytt under solen

Det är roligt att utforska nya kvarter av Tokyo. Min skola ligger i Azabu-Juban nära Roppongi och det är definitivt inte ställen jag vanligtvis är på. Jag får intrycket att det är ett riktigt salaryman-distrikt fullproppat med nudelställen och annan snabbmat där kontorsnissarna kan slurpa i sig sin lunch på ca 30sekunder.

image

Hemma är det fortfarande flyttkaos i och med att vi varken har kylskåp, tvättmaskin eller internet. Vi gick nämligen från möblerad lägenhet med högre hyra till omöblerat med lägre hyra. Eftersom vi ska bo här ett par år till kände vi att det lönade sig. Speciellt då vi lyckades få en lägenhet bara fem minuter från stationen Otsuka på Yamanotelinjen.

Idag kommer i alla fall kyl och tvättmaskin. Vi får se hur lång tid det tar för vår operatör att ”förbereda” internet åt oss.

Chukasoba, kinesisk nudelsoppa

Det finns ett ställe med så galet goda nudlar att det förtjänar ett inlägg innan bilderna på vår lägenhet. Okej om sanningen ska fram har vi inte kommit iordning helt så jag har inga bilder.

image

För en svensk ser inte den här bilden jätteupphetsande ut men det här är Tokyos godaste sobanudlar! Idag tog vi en tjugo minuters omväg bara för att kunna äta på det här nudelhaket och när det gäller Chin säger det en hel del.

Namnet chuukasoba betyder kinesiska sobanudlar och är en rest av kinas och japans uråldriga kulturutbyte. Idag är chuukasoba lika vanligt som vilken maträtt som helst och speciellt populärt bland stressade slipsnissar (salarymen) då det nästan går lika fort för kunden att äta upp dem som det gör för kocken att tillreda dem.

image

Våratfavoritställe ligger direkt på Waseda dori (inte inne i en gränd som det ser ut på bilden) inte långt från Yamanotelinjens Takadanobaba.

image

Lätt att missa

Flyttkaos

Det är skönt att vara tillbaka inne i stan igen med allt man kan tänkas behöva inom max en tågstations avstånd. Däremot är det mindre roligt med allt flyttkaos. Det är den vanliga visan: få gasen avstängd, flytta elen till det nya stället, anmäla flytten hos gamla stadskontoret, anmäla flytten hos nya stadskontoret, anmäla flytten hos postkontoret, få gasen påsatt på det nya stället…

image