Inväntar värmeböljan

Efter en lååång ledighet, massa kanjiplugg och en del jobb är det äntligen tillbaka till skolbänken imorgon. Det börjar med Politics of Identities in America och Visual Anthropology of Modern Japan. Jag hoppas att den senare kursen ska ge lite bränsle åt den här bloggen även om tiden till bloggande drastiskt kommer att sjunka (insåg jag när jag läst igenom den 30-sidiga kursbeskrivningen).

Den sista dagen på lovet spenderades i alla fall i Ikebukuro där jag sista-minuen shoppade sommarplagg. Nu när jag äger fler klänningar, kjolar och kortbyxor än jag någonsin gjort i hela mitt liv så säger jag bara: ”kom igen då sommarn, gassa på lite hårdare”. Kanske borde jag investerat i ett par gummistövlar istället. Men nej, jag vill helst glömma att hela juni är en enda lång regnmånad. Tar på mig mina klänningar och låssas som att det inte regnar istället.

wpid-1400982136659.jpgKlädkedjan GU ger en enkel påminnelse om hur man överlever: all you need is icecream.

Jag hittade ett klipp som ganska klockrent beskriver frustrationen som ibland uppstår när man försöker prata japanska med japaner. Klippet är naturligtvis överdrivet för att det ska bli roligt, men det finns mycket sanning i det också.

Man blir ofta behandlad olika beroende på vilket sällskap man är i. Är man en grupp utlänningar kan det verkligen vara precis som i klippet, man försöker förklara att det inte gör något att det inte finns en engelsk meny (eller vad man nu är ute efter) men man talar för döva öron. Är jag med Chin är det ofta så att de inte ens tittar på mig utan direkt vänder sig till Chin som förväntas tolka åt mig. På jobbet är jag nog som mest befriad från detta beteende men det händer att folk blir osäkra även där. Ibland kommer det kunder som blir mäkta förvånade när jag lyckas hämta rätt paket cigaretter åt dem  (”nämen du förstår ju japanska”) eller pratar extremt långsamt för att de inte tror att jag ska förstå om de säger ”nummer femtioett” i normalt tempo. Jag kan dock ha viss förståelse. Japanska är ett svårt språk och jämfört med antalet turister en Tokyoit träffar på ett år träffar de säkert mycket färre utlänningar som kan prata japanska. Och ska man tro Zaremba är inte vi svenskar så mycket bättre heller.

 

Ni kan kalla mig ers höghet

När jag äntligen kom till skott med att fixa ett bankkonto till jobbet blev chefens reaktioner inte direkt vad jag hade förväntat mig. Istället för att skriva av namn och kontonummer och låta mig påbörja mitt skift blev det en lång diskussion om mitt mellannamn Elisabeth. Jag har tidigare förstått på Chin att det anses vara ett fint namn men jag förtod inte vidden av det hela förän min chef började fråga om jag var släkt med det brittiska kungahuset. Jag fick fint förklara att namnet är populärt även bland oss rödblodiga människor.

imageKungligt vacker en söndagkväll som denna. Namnet var Elisabeth men ni kan kalla mig ers höghet.

Fyra års orosfritt uppehälle

Jag vet att människor i allmänhet, och lata människor i synnerhet, tycker att jag tar saker på alldeles för stort allvar och studerar alldeles för mycket. Tack och lov håller inte japanska immigrationsbyrån med utan har beviljat mig en förlängning av visum som täcker hela min utbildning. Vanligen förlänger man med ett år i taget men tack vare mina studieresultat fick jag fyra års visum och arbetstillstånd på direkten. Trodde aldrig jag skulle säga det men tack immigrationsbyrån för att jag slipper oroa mig och slipper betala dyra pengar för visumförlängning!

Skönheten med det mörka skägget

Både Kinesiska och Japanska tidningar har rapporterat om Chonchita Wursts seger i lördagens Eurovision Song Contest. Min gissning är att Conchita dragit åt sig lite mer uppmärksamhet på den här sidan jorden än vad som är vanligt för en Eurovisionvinnare. Men det är på intet sätt så att Eurovision är helt okänt. Tidigare i veckan rapporterades det i radio att svenska Sanna Nielsen skulle ställa upp med ”Undo” och att hon hade stor vinstchans. Efter förr förra (?) årets vinst uppmärksammades även Loreen med Euphoria och fick till och med en egen reklamsnutt på Shinjukus stora TV-skärmar.

Image

Asashi shinbun rapporterar att tävlingen som fött bland annat Abba och Celine Dion i år vunnits av Skönheten med det mörka skägget (Conchita Wurst). De nämner att hon i kontrast till andra drag queens har kvar sitt skägg, vilket hon fått mycket uppmärksamhet för. Artikeln nämner också att Europas stöd för Ukraina visade sig genom sympatiröster på Ukrainas bidrag samt med burop åt den ryska delegationen.

Eftersom det är det första året jag faktiskt kan läsa en artikel ur Asahi kan jag inte kommentera om rapporteringen skiljer sig nämnvärt från tidigare år, men det är ganska roligt att Eurovision uppmärksammas här i öst. Snart finns garanterat ”Rise Like a Phoenix” på varenda karaoke-kan i stan!

Projekt: kombinivaror

För att lära mig namnen på olika varor bättre ska jag sakta men säkert äta/dricka mig igenom hela min kombinis sortiment. Nästan i alla fall. Kit kat, coca-cola och dylika produkter är det bara att lägga till några vokaler och modifiera uttalet lite så har man det japanska produktnamnet. Svårare är det med japanska produkter med japanska namn eller namn på engrish. Lipovitan-D exempelvis. Första gången jag hörde det på japanska (ripobitan D) visste jag inte om det var namnet på en tidning en isglass eller något annat häftigt. Det visade sig vara en energidricka för de tillfällen man är ”helt slut”. Målgruppen är hårtarbetande japaner, i synnerhet slipsnissarna som tvingas jobba över.

Först ut i projekt: kombinivaror är Ripobitan D och BB Chocola.

IMG_0002Varsågoda, en snygg reflektion av mig.

Omdöme: Tur att de är små och går fort att dricka upp. BB Chocola smakar kemikalier med kanel.