Återbesök i Tokyo

När man förra året lyckades smälla in både tempelbesök, fyrverkerifestivaler och shopping i ungefär varenda distrikt som existerar i Tokyo, var det svårare att lista ut vad jag skulle överaska pappa med denna gången. I och med regnet fick det bli en något mer jet-lag anpassad dag av souvenirshopping och mono-rail sushi.

image

På Genki sushi i Shibuya finns en variant av den populära rullbandssushin. Du lägger din beställning med hjälp av en tablet och inom tio minuter kommer faten med din sushi svischande på en magnetisk monorail och bromsar graciöst in vid din plats.

image

image

När man plockat av tallrickarna trycker man på maskotten Genkikuns ansikte och brickan beger sig tillbaka in i köket.

image

Inte lång från Genkisushi hittar man fiskebutiken Joshuya. Tre våningar fiskeutrustning! Paradiset för somliga…

image

Är man däremot intresserad av söta pojkar med släta ansikten är det Shin-Okubo man ska bege sig till. Här finns Kpop souvenirer till förbannelse och skulle man vara sugen på en ansiktsmask med snigelslem eller placenta finns det förmånliga paketerbjudanden att ta tillvara på.

image

Kvällen avslutade vi i klassisk izakaya-style med efterföljande karaoke.

Annonser

Saker man helt enkelt måste uppleva

Ända sedan jag föddes har jag blivit matad med allas lika värde, allas rätt till kärlek och att vem som helst kan få sig precis den man behagar (ja så länge känslorna är ömsesidiga såklart). De här värderingarna har slagit rot i min skalle och att vem som helst faktiskt kan vara ihop med vem som helst har varit det naturligaste i hela världen. Medan vissa har framställt kulturskillnader som någonting som går att överbrygga med en semla och lite midsommardans, har andra framhävt de svårare bitarna av pusslet. Däremot kunde jag inte i min vildaste fantasi kunnat förutspå hur både rafflande spännande och hur nedslående frustrerande det kan vara att trängas två kulturer under ett och samma tak.

Samma sak gäller att passa in i ett samhälle där alla är fyrkantiga och snällt glider in i sina försågade, fyrkantiga öppningar medan man själv, möjligen trekantig eller åttakantig (vad vet jag), försöker lirka sig in på tvären. Och när både sättet att ursäkta sig på och orden man behöver kunna känns helt främmande, ja då är det inte lätt att minska på friktionen mellan Japan och en själv.

Samtidigt som jag tycker att det är knepigt tycker jag naturligtvis att allting här är roligt och lärorikt. Om än lite (eller mycket) frustrerande ibland. Sedan är jag en sådan där åttkantig typ vart jag än bestämmer mig för att ta vägen och så är det med den saken. I Sverige är det bara lite lättare att klä ut sig till fyrkant.

En fin, inte helt orelaterad länk om förhållande mellan västerlänningar och kineser (mycket lästvärd!):
http://www.speakingofchina.com

Vad tjock du har blivit!

Det här med kulturkrockar är någonting som både kan vara underhållande och jobbigt på samma gång. I västvärlden frågar vi inte gärna varandra om vikten, det anses inte direkt fint. Inte heller ska man, om man har någon heder, påpeka hur tjock någon är utan en bra anledning. Detta gäller kanske främst tjejer men definitivt killar också (eller hur?). Döm då av min förvåning chocken jag fick när min lärare rätt ut inför klassen utbrister ”men hörrö [pojknamn] har du tränat något på sista tiden?” Svaret är något tvekande men ja, jo det har han väl gjort, han promenerar ju en del. Varpå på våran lärare skrattar och säger ”men det är inte träning, du har blivit ganska tjock ju. Hur mycket har du gått upp egentligen?”. Nu har killen gått upp tjugo kilo, men jag har ändå lite svårt att se att en svensk lärare skulle säga samma sak till en elev.

När det just hänt avskrev jag hela tjockisincidenten som min alienforskande lärares speciella personlighet, men redan dagen efter började en annan lärare prata lika frispråkigt om våra vikter. Slutligen föll lotten såklart på vår lilla tjockis som erkände att han gått upp så mycket som tjugo kilo. När läraren hör detta spärrar hon upp ögonen och låter hakan dimpa i marken. ”Men herregud,” säger hon, ”tänk dig att en rissäck väger fem kilo, det är ju fyra såna rissäckar du går och bär på. Du borde motionera mer!”.

På tal om något helt annat, ber om ursäkt för att bilderna på bloggen fått spatt. Har ingen aning om vad det beror på. Tillämpar aktiv passivitet och gör mitt yttersta för att göra så lite som möjligt åt problemet och hoppas på att det löser sig själv. Håll till godo. Ibland hjälper det att uppdatera sidan.

Tyfon 26

När jag vaknade imorse stod träden nästan på ända och vinden skakade huset som om det pågick en liten jordbävning. Eftersom jag hade väldigt liten lust att prova min flygbarhet kollade jag genast upp hurvida tågen gick eller inte. Seibu rapporterade ”störningar i trafiken” på flertalet linjer så jag klättrade helt sonika tillbaka upp i varma sängen och inväntade meddelande från skolan. Trettio minuter senare plingar det till i mobiltelefonen och jag får reda på att jag lugnt kan sova ett tag till. Lektionerna är inställda!

Visste ni förresten att man i Japan inte namnger orkanerna? Här kallar man dem helt enkelt för nummer. Dagens tyfon var nummer tjugosex för i år och kallas alltså nummer 26.

image

Länk till NHKs nyhetsinslag

Elektronisk ordbok (Denshi jisho)

Ända sedan jag kom till japan har jag gått och suktat efter en så kallad denshi-jisho. Översatt till svenska skulle det kunna bli elektronisk ordbok. Det finns en hel drös sådana här apparater på marknaden och alla har ungefär sexhundrafemtielva funktioner jag inte förstår mig på, men jag hoppas kunna ändra på det under helgen.

Efter en grundlig genomgång av favoritshoppingsajten Rakuten Ichibas utbud på elektroniska ordböcker föll valet på en CANON Wordtank Z900. Denna fantastiska lilla maskin har framför allt en fördel jämfört med rivalerna: den innehåller japanska, engelska och kinesiska ordböcker. Den engelska-engelska ordboken råkar också vara den jag föredrar mest: Oxford. Två av de kinesiska ordböckerna är även de från Oxford och innehåller nyttiga ord och uttryck både för nybörjaren och den om kommit lite längre i sina kinesiska studier.

image
Skönheten

När det gäller japanskastudier (eller kinesiska för den delen) är det inte bara smidigt att en denshi-jisho är lättare att släpa med sig än trettio vanliga ordböcker i väskan, den är ovärdelig när det gäller att söka upp kanji man inte kan uttalet på. Kan man bara någorlunda kopiera skrivsättet kan man hitta den i en elektronisk ordbok också (alla ordböcker har dock inte funktionen men jag såg naturligtvis till att köpa en som har det).

image
Lätt att leta upp Kanji…

image
…i bland annat den japansk-engelska ordboken.

Andra funktioner i Wordtanken är bland annat ljuduppspelning av uttal, ordböcker för talesätt och ordspråk, egna ordlistor, alarmklocka, mp3-spelare m.m.

image

Dags att erövra

Alla andra terminsstarter har börjat med panik, stress och ångest, för många kanji, fullproppade gloslistor och så vidare och så vidare. Idag påbörjade vi vad jag trodde skulle vara helvetet men det visade sig vara tvärtom. Glosorna har reducerats med en tredjedel och kanjiinlärningen har blivit något mer dynamisk (kan man någonsin kalla kanjistudier för dynamiska?). Trots att vi flyttats upp en nivå känner jag mig ganska lugn. Kanske för att denna terminen blir min sista på Yoshida och jag kan släppa slutprovsstressen och bara ägna mig åt att lära mig saker för att minnas dem.

imageBok i Japanska språket tillägnat folk som vill plugga på japanskt universitet.

Trevligt avslut på lovet

Det är fint att kunna prata ut om allt och inget ibland. Att få ventilera västerländska tankar med andra västerlänningar och diskutera hybridtankarna som kan uppstå när man bor på en helt annat plats än ödet hade bestämt från början.

Är full av förväntan inför onsdagens start av …….. AVANCERAD JAPANSKA (dam da da daaaaaaa). Under lovet har min självkänsla fyllts till max så den här terminen ska nog gå vägen den också. Ska se till att sätta vartenda litet jäkla kanji på de där irriterande veckoproven. Det är bara motivation det handlar om. Så skål för japansk envetenhet!