Katastrofträning, ingen brandövning direkt

Japan är som känt inte Sverige. Kulingvindarna man tyckte var starka i Götet är ingenting mot ovädret som börjar blåsa upp i Tokyo. 40m/s och klass 3 varningar utfärdade i ungefär hela regionen.

En annan rolig skillnad mellan Japan och Sverige är att man inte har brandövningar. Istället har man jordbävningsövningar. Det är en lagom rolig erfarenhet att se hela klassen klämma sig in under skolbänkar som definitivt inte är gjort för att inhysa upp till 1,85cm långa pojkar från utlandet.

Image

Tyfonens framfart.
Bilden är stulen från Japans Meteorologiska Institut.

Edit: DN vill ha sin talan i det hela. Tio gånger uppblåst såklart. http://www.dn.se/webbtv/scanpix/tyfonen-jelawat-drar-over-japan/

Annonser

Tokyo Game Show 2012

Det här väl den enda bilden som kräver förklaring. Varje gång några sockersöta, trådsmala japanskor i minimala kläder kom upp på någon scen någonstans swischade det bara till så stod en skock killar där och fotade som om det inte fanns någon morgondag. Det var extremt underhållande.

Alexander och Ryosuke testar något smart spel-tillbehör till smartphones.

Mässhall 2 (av 7).

Det här med att plugga japanska…

Att japanska  är helt annorlunda från svenska, engelska eller något annat språk jag läst, det visste jag. Men ibland kan man inte låta bli att bli förundrad ändå.

Ett exempel på hur roligt japanska kan vara är en enkel mening som Den där tröjan. Det går absolut att säga bara den där tröjan på japanska, utan problem. Men vill man specificera närmre vilken tröja eller tröjans olika egenskaper kan man helt enkelt lägga in en hel C-uppsats mellan orden den där och tröjan om man vill. Exempelvis: Den där på födelsedagen av pappa fått-tröjan. Eller om man pratar om ett foto som är taget på någon resa skulle det kunna heta: Det här tillsammans med kompisar Greklandresan-kortet. Som helt enkelt betyder, det där kortet jag tog när jag var i Grekland tillsammans med kompisar.

Dagens lektion var inte mycker mer logisk (om man utgår från svenska språket, men det kanske är dumt att göra när det är japanska man läser). Ett sätt att säga att man burit någons (vi kallar honom Lars) väska är: watashi wa Lars-san no kaban o motte agemashita. Direktöversätter man det till svenska blir det: Jag Lars väska bära gav.  Man använder verbet “att ge” och har alltså gett någon “en bärning”?? Ni förstår vad vi har att jobba med här va?

Tacka vet jag kanji!!  Eller? Kanji är kinesiska tecken som importerades från kinesiskan (uppenbarligen) och pressats in i det japanska språket trots att de egentligen inte alls är anpassade efter japanskan. Det gör att ett ord ibland har den udda tendensen att skrivas med ett tecken på 18 streck för att symbolisera två stavelser som i andra sammanhang skrivs med tecken som endast har 6 streck totalt. Exempel på det är ordet för ansikte, kao. På skriftspråket hiragana skrivs kao med två tecken: かお Annars skrivs det med kanjit 顔  Ytterligare ett irritationsmoment är alla tecken har olika sätt att läsas på. Ett (eller flera) japanska sätt och ett (eller flera) kinesiskt sätt. Tecknet för att bo (någonstans) 住 utläses exempelvis su på egen hand men kan också användas när man skriver ordet adress. Då uttalas istället samma tecken juu.

Men nu ska vi inte vara sånna som är sånna. En stor fördel med ett så bildligt skriftspråk som kanji är att man lätt kan förstå tecken i många sammanhang även om inte vet hur de utläses eller ens stött på dem i samma sammanhang förut.

Tecknen för japanska (nihongo).

Kräftskiva

När jag åkte till Japan förväntade jag mig inte att jag skulle prata så otroligt mycket svenska som jag gör. Ännu mindre trodde jag att jag skulle träffa en japan som älskar svensk förpackningdesign och dessutom är kompis med två kurskompisar från Rudbecksgymnasiet.

Jag hade inte förväntat mig att ha kräftskiva i japanska motsvarigheten till Central park (Yoyogi Koen) heller för den delen.


Yoyogi Park


Knäckebröd, kräftor och snaps. Vad mer kan man begära?

Om nom nom!

Kolla vad söt han är ❤  (och god)


Den obligatoriska snapsen.

Intet ont anande asiater.

Har man haft en kräfta som husdjur (fråga mig inte varför) är det extra svårt att äta dem tydligen.

Inte ens i Japan undkommer du.

Kväll i Nakano


I Tokyos tunnelbana får tjejer en egen vagn i rusningstrafiken.

Typiska skoltjejer, de existerar. Överallt. Precis som slipsnissar. Tokyo är fullt av dem!


Nakano Broadway. En gata? Ett varhus? fullt av kläder, prylar, restauranger, DVDer, böcker, manga… det mesta helt enkelt. Vi besökte bland annat en liten affär som sålde star wars-ätpinnar och formar för att göra isbitar som ser ut som hjärnor.

Jag trodde det fanns mycket cyklar i Uppsala. Här har cykelställen två våningar.

Nanbröd och fyra sorters curry ❤