I’m dreaming of a white christmas

Komersiellt är julen ett stort jippo här i Japan. Folk smyckar (kanske framför allt utsidan av) sina villor med julljus, julgran och annat julrelaterat. I affärerna svämmar det bokstavligen över av kakor, burkar, muggar, handdukar, gosedjur, parfymer, hudkrämer, toapapper… ja you name it, med jultema. Ändå är julen ganska oviktig för alla andra än nykära par som vill vara romantiska. Tjugofjärde, tjugofemte, tjugosjätte och tjugosjunde december är arbetsdagar precis som alla andra vilket är förståeligt med tanke på att japan inte är, och aldrig varit ett kristet land.

Sedan har vi oss svenskar som saknar julen mer än något annat. Det får oss att tänka på familjen, på god julmat, god stämning och kanske på glada barn som busar runt julbordet och suckar över hur hysteriskt tråkiga de vuxna är. Ja, det finns till och med vissa som saknar julstressen och alla julmåsten man kanske egentligen inte orkar. Det ända problemet är hur vi ska få till den där speciella julstämningen här borta i österlandet. Speciellt i Tokyo där snö och frost känns ungefär lika avlägset som på månen.

Men trots svenska glöggkryddor, Ikeas julbord och en bra kompis som ställer upp på luciaglögg och saffransbak saknas familjen och den där riktiga julkänslan. Missar jag tre jular i rad blir jag nog galen så till nästa år önskar jag mer än allt en vit jul med tjocka släkten hemma i antarktis.

(Jag vet att titeln är den mest originella någonsin haha)

Lånord

Ibland känner man att man drunknar i kanji, radikaler och kinesiska och japanska läsningar av dem. Då är katakana räddningen. Kan man engelska kan man nämligen ganska ofta förstå lånorden som skrivs med det fonetiska skriftspråket katakana. Exempelvis kuriimu (cream) och kastaado (custard) är tämligen lätta att förstå sig på samtidigt ord som riisetto (reset) och suichi (switch) gör luftkonditioneringshandboken något lättare att förstå sig på mitt i allt teckenkaos.

Förutom att komma underfund med vad det är för redan existerande ord japanerna kopierat är det även roligt att stöta på de egentillverkade engelska ”lånorden”. Det första man stöter på är inte sällan ordet salaryman som syftar på kostymnissar med kontorsjobb och fast månadsinkomst. Ett annat ord jag stött på är najsu midoru, från nice och middle, vilket syftar på en man i medelåldern som inte blivit ful trots att han åldrats.

Det finns också en hel drös ord man tror att man förstår men där meningen förskjutits. Använder man sig av ordet pantsu exempelvis är det vanligare att en japan relaterar det till trosor än byxor. Ordet kanningu är inte detsamma som engelskans cunning utan betyder fusk/att fuska och manshon är inte en pampig villa utan en finare lägenhet.

Sist men inte minst är jag tacksam för vara europé då vissa engelskspråkiga studenter kliar sig i huvudet över lånord som rentogen (röntgen), ankääto (enkät), arbajto (deltidsjobb, precis som svenskans arbete taget från tyskans arbeit).

Vatten

För en västerlänning är det kanske coolt med kanji av olika slag, vad de betyder är inte alltid lika viktigt. I Japan är det också jättepopulärt med ord skrivna på utländska språk. Ofta lösryckta ord utan relation. Det kan låta ungefär såhär: Love is always bootcamp ocean floor (with guitar strings). Eller varför skulle man inte vilja skriva sex pot dead by the road side på ett modeplagg för unga punkare?

Image
Från TV-serien 流れ星 (nagareboshi)

Jul i Tokyo

Ett inte allt för ovanligt fenomen när jag åker Odakyu linjen till Shinjuku är att jag väljer fel utgång när jag ska byta till min kära Seibu-line. Igår var inget undantag. Virrade runt lite i betongen, bestämde mig för att försöka gena genom Odakyus varuhus. Helt plötsligt känns det som jag klivit in mitt i Disneys lands julfirande (om än i miniatyrformat). Tokyo vet man aldrig riktigt var man har…

image

image