Min bästa och min sämsta egenskap: fokus

När jag denna tryckande heta tisdagseftermiddag äntligen (med möda) bestigit trappan till plattformen registrerar min hjärna snabbt att nästa tåg är ett långsamt lokaltåg mot Honkawagoe medan det om fem minuter kommer ett expresståg mot Haijima. Perfekt tänker jag, endast fem minuter kvar och platformen är stendöd, både kort väntan OCH sittplats med andra ord.

Tåget kommer, jag hoppar glatt på och får som en blixt från klar himmel inspiration till mitt personliga brev till universitetsansökan. På förstklassig plats under AC:n öppnar jag android-appen S-memo och påbörjar mitt författande. Fokus är fenomenalt. Bokstäverna trillar liksom ut av sig själva. De samverkar snabbt och effektivt med varandra och organiserar sig i mening efter mening. Efter slutklämmen börjar min koncentration mattas av och jag blir plötsligt medveten om vad lokföraren envetet ropar ut i högtalarsystemet: ”toritsukasei, nästa toritsukasei”. Men vänta här nu? Expresstågen ska väl inte stanna här? Med ens inser jag att jag tagit fel tåg och stannat i inte bara Shimo-Ochiai utan även Nakai, Arayakushimae, Numabukuro och Nogata innan jag ens fattat en misstanke om att någonting var fel.

Nåväl, utkastet till mitt personliga brev är åtminstone klart.

Shoppingeffektivitet

Är det någonting Chin kan bra är det att shoppa effektivt. En annan känner och klämmer på varorna i evighet, går ut ur affären, går tillbaka in, klämmer lite till och KANSKE köper något tillslut. Chin är tvärtom. Det är som att han matar in nyckelord [kostym][kostymskor] sedan blippar någonting till i hans osynliga shoppingsuperhjälteglasögon när sökaren låser fast vid målet. Bilar, träd och berg får ge vika när han tar sig till rätt kordinater och från entré i butiken tar det inte många sekunder innan han står i kassakön.

image  Gamern har förvandlats till en typisk japansk slipsnisse inför morgondagens intagningsintervju på spel-/och designskolan Tech.C i Tokyo.

Nudelmonstret

Min nuvarande diet består av framför allt tre komponenter: ris, nudlar och dumplings. Inte allting på samma gång naturligvis. Det bästa med nudlar är att jag har en pojkvän som är mästare (eller noodle monster som han råkade säga när han skulle säga master) på att laga goda och perfekt mjuka nudlar.

Här borta i öst består inte nudlarna bara av en hård klump nudelmaskar och en kryddpåse. Nej här är det ofta tre miljarder små påsar som ska blandas och hällas i. Ibland ingår till och med frystorkat kött. Visst gillar jag Samyangnudlar men det här är bara en helt annan klass snabbnudlar.

image

Nudelätartekniken skiljer sig även den. Ganska avsevärt faktiskt. Här sitter man inte tyst och petar i soppan med någon gaffel. Nej, nudlar är snabbmat och äts fortare än min pappa har hunnit svepa en redbull. Och sörpla, det är ett måste! Vissa säger att smaken färbättras genom sörpling men jag tror stenhårt på att det är för att kunna äta de heta nudlarna så fort som möjligt.

Den asiatiska sörplingstekniken är ingenting jag bemästrat. Ännu. För det handlar inte bara om att göra ljud ifrån sig utan på något mirakulöst sätt ska nudlarna hänga med in i munnen och helst ned i magsäcken också. Men men, kan man lära sig skriftspråket kan man säkerligen lära sig att sörpla upp en skål nudlar utan svårigheter.

Det japanska känslolivet

Det är spännande att tänka på att stenansiktena, japanerna, har så otroligt många sätt att porträttera känslor på. På svenska kanske vi säger småle eller skratta hjärtligt men det verkar som att japanerna har oändligt många nyanser i orden och uttrycken som beskriver känslor. Man kan ju undra varför folket som inte vill visa känslor har så många sätt att förklara dem på. Men det behöver ju inte vara svårare att förklara än att man gärna blir lite besatt av det man förbjuder sig att göra. Någon som dietar tänker väldigt gärna och ofta på mat exempelvis.

Plattformsskydd

Japanska tåg är kända för sin punktlighet och efter att ha bott i Japan i ett år kan jag bara ansluta till japanska tåg-fanklubben. Det händer dock då och då att även japanska tåg är sena. Allt som oftast beror det på ”jinshinjiko”, att något hoppat framför tåget eller ramlat ned på spåret och skadat sig. För att komma till bukt med detta har vissa tåglinjer byggt extraspärrar vid platformarna. I shirokane-takanawa får man nästan lite cellskräck, det känns inte som att man är i tunnelbanan utan mer instängd på någon institution.

image

image

En lite mindre instängd variant i Meguro på JR Yamanote linjen.

Jag har också hört ryktas att familjemedlemmar till folk som hoppar framför tåget får betala skadestånd. Det ska tydligen vara olika dyrt på olika tåglinjer. Om detta är sant eller inte har jag ingen aning om…

Bento

Är det något jag har trillat dit på ordentligt är det japanska matlådor. Och varför skulle inte glappet mellan förmiddagslektionen och eftermiddagslektionen på måndagar och onsdagar vara en ursäkt att köpa en ny risbehållare och lite nya tillbehör?

image

image

Loft i Shibuya är rena himmelriket om det är lunchlådor man är på jakt efter, men det kanske bara är jag som är lagd åt det hållet.