Månå wa kangaejåå

Det finns saker i den japanska kulturen som jag både gillar och hatar samtidigt. Japanernas extrema tålamod och shikataga nai-mentalitet (det kan inte hjälpas, det är bara att härda ut) är stundtals väldigt beundransvärd, men stundtals önskar man att man bara fick skrika ut sitt missnöje och få beklaga sig lite. För så är det att vara svensk. Enligt min uppfattning vill vi gärna ha lite tröst och förståelse innan vi blir uppmuntrade. Vi vill gärna att någon säger: jag förstår att du är besviken innan de säger: men tänk på vilken bra chans det här är. Den här typen av känslovalidering verkar inte vara lika vanlig i Japan. Nu kan jag inte påstå mig vara någon expert i ämnet, men det verkar viktigare här att sopa de icke-önskvärda känslorna (ilska, besvikelse, sorg…) under mattan och försöka ersätta dem med ”bättre känslor” (är de inte alla nödvndiga?) som glädje och kämparglöd. Visst slipper man tjuriga människor som förpestar omvärlden med sin negativitet, men samtidigt skapar det också ett tvång på att alltid ha en fläckfri attityd. Är det en tillfällighet att alla har en japansk kompis som vid något svagt tillfälle på krogen öppnat upp sig och beklagat sig över sitt hemska liv?

Japanerna har ett fint talesätt som heter: mono wa kangaeyou eller med svensk stavning: månå wa kangaejåå. Det innebär helt enkelt att saker blir vad man gör dem till. En filosofi jag stenhårt försökt applicera på mina studier i akademisk japanska. Jag tycker nämligen att de är värdelösa. Nivån är för hög och det går aldeles för fort. Jag hade tjänat mer på att ta N2-klassen (vardagsjapanska) istället, men på japanskt manér får jag glädjas åt de lästekniker jag får lära mig, de få ord som faktiskt fastnar och ytterligare insikter om hur det japanska samhället fungerar.

Jag tror absolut att det är bra att anamma japanernas tankesätt till viss del. Att inte fastna i den negativa spiralen utan försöka hitta de ljuspunkter som finns samt att ibland i hopplösa lägen acceptera situationen och härda ut, kan svenskar definitivt bli bättre på. Det gäller bara att hitta den där balansen och lära sig när man får ge upp och när man faktiskt tjänar på att kämpa lite till.

Nej, nu väntar en trevlig söndagseftermiddag tillsammans med mina älskade kanji.
Ha en bra dag!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s