Utländsk japanska och japansk japanska

Desto fler timmar jag lägger ned på att plugga Japanska, desto mer inser jag hur otroligt svårt det är att prata bra japanska. Genom att använda orden och grammatiken från A-D kurserna kan jag uttrycka det mesta jag vill om jag bara försöker. Det kanske inte sker så smidigt, men de flesta situationer går att lösa.

Efter ett tag kommer dock den där insikten. Insikten om att japaner pratar en typ av japanska och utlänningar en helt annan typ av japanska. Nu pratar jag inte om artiga verbböjningar eller poetiska ursäkter utan den här japanskan är helt enkelt en återspegling av hela japanska samhällets tänkande och tyckande. Precis som att svensken har Jante har japanerna sitt karakteristiska, indirekta sätt att formulera sig. Där jag skulle fråga ”är du duktig på att åka skidor?” skulle en japan kanske föredra att säga ”åker du skidor?”. Detta är speciellt tydligt i situationer där det finns en statusskillnad mellan personerna som pratar. Exempelvis i en konversation mellan chef och anställd. Anledningen är naturligtvis att chefen inte ska behöva ”tappa ansiktet”.

Detta fenomen visar sig kanske mest i de roller där man förväntas vara professionell, men det märks också i privatlivet. Även om den yngre generationen japaner är lite mer frispråkiga och direkta finns det fortfarande folk som bäddar in sina frågor i luddiga formuleringar. Det kändaste exemplet är kanske ”vill du göra min miso-soppa?”. Jo, men visst. Det kan jag väl göra, tänker man direkt. Men ha inte så bråttom, det japanen egentligen menar är: vill du gifta dig med mig?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s