Rusningstrafik 2.0

Varje morgon samma sak. Någon prydligt klädd kostymnisse grabbar tag i tågets dörrkarm och tar spjärn mot perrongen för att pressa sig in i det redan fullpackade tåget. När tågpersonalen tillslut bestämmer att det är dags att stänga dörrarna ser det ut som att hans ovanligt långa näsa inte kommer kommer vara så ovanligt lång länge till.

Någonstans inne i den där mänskliga konservburken står jag och kämpar med all makt för att inte behöva sätta mig i någon okänd japanskas knä (och hon kämpar lika mycket för att verka sådär totalt oberörd som bara japaner kan verka). Fötterna har inget annat val än att stå kvar på samma plats som för tre stationer sedan, överkroppen däremot har vandrat iväg en bra bit längre in i tåget. När man tillslut inser att man ser ut som en levande tetriskloss vill man helst bara brista ut i gapskratt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s