Rastlösheten

Hjärnans komponenter är omstartade, städade, uppvilade. Redo för morgondagens överväldigande grammatik, glosor och kanjifrustration. Nästan så att man känner nervcellerna vrida sig i spänd förväntan i sina myelinskidor. Men det finns någoting som inte riktigt vill förlika sig med tanken att bara läsa Japanska dagarna i ända. Jag kan känna en liten, ilsket pulserande åder någonstans mitt i språkcentrum, som törstar efter kunskap. Jag vill veta mer, kunna mer, förstå mer. Jag vill veta vad det är för kaskad av sje-ljud och toner som kommer ur min pojkväns mun varje gång han använder sitt modersmål. Jag vill förstå alla små krumelurer som skiljer det japanska skriftspråket från det som används i mittens rike. Jag vill helt enkelt överbelasta mitt viktigaste organ till max, utmana det och se om det ens är möjligt att läsa två så förvirrande språk på en och samma gång utan att självantända och explodera.

Det kan vara värt ett försök.

Annonser

One thought on “Rastlösheten”

  1. Kör hårt Jajja, ingen kan anklaga dig för att vara lat eller oambitiös i alla fall! Och det du bestämt dig för brukar du ju fixa…har redan frågat din far lite fint om han tänkt på möjligheten att du efter Japan drar vidare till Kina…. Lycka till, oavsett!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s